Matte kallade det åskoväder

Himlen dundrade och det blinkade utomhus. När första knallen kom låg jag och sov. Jag trodde först att någon gäst var på väg så jag vaknade av att jag flög upp från golvet och gav skall. Men sen var jag vaken och låg och vilade på golvet tills det var över. Ett tag undrade jag om jag skulle bli orolig så jag satte mig och tittade på matte, men hon tittade inte ens på mig så jag la mig ner igen. Jag tolkade det som att allt var lugnt, men egentligen kände jag att hon inte var helt lugn inuti. Det lät ju förskräckligt och kändes i kroppen. När det hållit på en stund pep jag lite mellan dundret, när det var tyst, men sen kände jag att det inte var någon idé, så jag låg och väntade på att det skulle ta slut någon gång. Det gjorde det! Nästa gång åskan kommer så fixar jag det med!