Idag var det nära...

säger min matte. Jag höll på att bli påkörd av en slambil som backade förbi våra brevlådor. Matte och jag var på promenad och gick över ena grannens tomt en bra bit från brevlådorna. Jag kan inte riktigt minnas varför, men rätt som det var började jag tokspringa rakt mot bilens bakdel när den fortsatte backa. Matte ropade på mig, tror jag, för jag hörde inte, eller så lyssnade jag inte. Men när matte skrek i panik, när jag precis passerade bilens bakdäck, blev jag livrädd och vände tvärt åt vänster och skenade raka vägen hemåt och gjorde på mig där på trappen. Lillhusse släppte in mig, sen kom matte efter en kort stund och hämtade mig igen. Denna gång var jag kopplad och vi gick rakt upp till slambilen och hälsade på killen som körde den och jag fick titta och lukta på den stora bilen. Det var ok, men jag gick dit bara för att matte sa det.